Inlägg taggade med "Böcker"

Spanska författare är generellt relativt okända för svenska läsare. Av de spanskspråkiga författarna är det framförallt latinamerikanska författare som blivit välkända i vår del av världen, som Gabriel García Márquez, Isabel Allende, Roberto Bolaño och Julio Cortázar, för att bara nämna några. Men en spansk författare som i alla fall borde vara någorlunda bekant även för svenskar är Camilo José Cela.

De som inte kände till Cela sedan tidigare lärde känna honom som författare då han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1989. I juryns motivering kunde man bland annat läsa att han hade en rik och intensiv prosa, som med återhållen medkänsla bildade en utmanande vision av människans sårbarhet. Cela räknas till den grupp författare och konstnärer som på spanska brukar kallas Generación del 36, Generation 36, det vill säga de poeter, konstnärer och författare som verkade under och efter det spanska inbördeskriget, som pågick mellan 1936 och 1939.

Camilo José Cela föddes 1916 i Padrón, i Galicien i norra Spanien. Han publicerade sin första roman när han var 26 år gammal, vilket således var år 1942. Vid det laget var inbördeskriget redan över, och Francisco Francos diktatur styrde landet. Med den kom också den censur som gjorde att många poeter, författare och andra intellektuella flydde landet. För de som stannade innebar det drastiska konsekvenser, vilket Cela också fick uppleva: han uteslöts till exempel ur pressförbundet av de officiella censorerna, vilket innebar att hans namn inte längre kunde synas i media. Detta trots att Cela var lojal till Francoregimen, och till och med arbetade som spion åt Spaniens hemliga polis.

Hans första roman, La familia de Pasucal Duarte, är fortfarande en av Celas bäst kända romaner, kanske för att den hade så stort inflytande på den dåtida och kommande spanska litteraturen, framförallt den litteratur som skrevs i Spanien efter andra världskriget. Censuren påverkade också Cela på andra sätt, mest påtagligt genom att flera av hans romaner, bland annat hans andra roman, La colmena (Bikupan), först fick publiceras i Argentina, eftersom regimen, som i stort styrdes av den katolska kyrkan, ansåg att hans böcker var för omoraliska. 

Du som tycker om Camilo José Cela och spansk litteratur, och vill skapa en hemsida om den för att uppmärksamma spanska författare i Sverige, hittar ett bra webbhotell för hemsidan på misshosting.se.

Haruki Murakamis böcker har blivit internationella best-sellers som översatts till 50 olika språk. Några av hans mest omtalade och kända böcker är Norwegian Wood från 1987 (som gavs ut på svenska 2003), Fågeln som vrider upp världen från 1994 (som gavs ut på svenska 2007), Kafka på stranden från 2002 (som gavs ut på svenska 2006) och 1Q84 från 2009 (som gavs ut på svenska 2011). Hans böcker har sålts i miljontals exemplar utanför Japan, och en del av hans internationella framgångar kan kanske förklaras med att han inspirerats av västerländska författare som Kurt Vonnegut och Richard Brautigan. Hans stil kritiseras fortfarande av det japanska litterära etablissemanget för att vara ”ojapansk”. Hans böcker är ofta surrealistiska, melankoliska eller till och med fatalistiska, och behandlar teman som ensamhet och utanförskap.

Murakami föddes i Kyoto i Japan under babyboomen efter andra världskriget, 1949 för att vara mer exakt. Båda hans föräldrar undervisade i japansk litteratur, men Murakami influerades istället av västerländsk kultur via musik och litteratur. Den som har läst mycket av Murakamis författarskap kommer att känna igen sig i hans liv. Hans första jobb var till exempel i en skivaffär, precis som huvudkaraktären i Norwegian Wood, och efter att han avslutat sina studier (i drama vid Waseda University i Tokyo) öppnade han ett kafé och en jazzbar som han drev tillsammans med sin fru Yoko, inte olikt huvudpersonen i romanen South of the Border, West of the Sun.

Under sina första år som ”vuxen” skrev Murakami inget alls, utan sysslade bara med sitt café och sin bar. Inte förrän han blev 29 började han skriva. Han fick enligt honom själv inspirationen plötsligt, under en basebollmatch, då han insåg att han kunde skriva en roman. Han arbetade på sin första roman, Hear the Wind Sing, under flera månader, och skrev bara korta stunder varje dag efter jobbet på kaféet. När den var färdig skickade han in den till en tävling i litteratur, där han vann första pris. Denna framgång motiverade honom till att fortsätta skriva, och tack vare det kan vi som läsare idag njuta av hans verk.

Om du är ett fan av Murakamis böcker och skulle vilja besöka hans hemland och staden där han skrev sin första bok, hittar du hotell för alla smaker och plånböcker på Hotelltokyo.se.

Fantasy är en genre som inte bara finns inom litteraturen, utan också inom teater och film. Däremot kan den sägas ha sitt ursprung i litteraturen, ett ursprung som går längre tillbaka i tiden än man kanske tror. De första fantasyberättelserna var nämligen de myter och sagor som berättades under forntiden. I skriftlig form hittar man fantasy i så gamla böcker som Odysséen, Beowulf, Tusen och en natt och Legenden om Kung Artur. Dessa kan dock inte sägas tillhöra den moderna fantasygenren, eftersom fantasy har utvecklats och förändrats genom historien. Många menar att den moderna fantasyn har sin början på 1800-talet, med författare som William Morris och George McDonald. Morris’ verk (mer specifikt The Wood Between the Worlds, The House of the Wolfings och The Roots of the Mountain) tros ha inspirerat de numera klassiska fantasyförfattarna C. S. Lewis (som skrivit böckerna om Narnia) och J. R. R Tolkien (känd för sin Sagan om Ringen-trilogi).

Tolkien anses i sin tur ha banat väg för den moderna fantasyn i och med att hans böcker om Midgård, hober och Härskarringen blev så populära under 1960-talet. På många sätt kan Tolkiens verk sägas vara källmaterialet för fantasygenren, eftersom flera av de raser (som alver, orker, vättar, troll och trollkarlar) och teman (det onda mot det goda, till exempel) som förekommer i Sagan om Ringen har blivit schabloner inom genren. Andra typiska drag i en fantasyroman är att det onda representeras av en ond härskare med en ond, invaderande armé, medan det goda representeras av en ung hjälte. Hjälten är ofta ovetande om sitt öde förrän en utlösande dramatisk händelse sker, till exempel att hjältens by invaderas eller hans föräldrar mördas, och han tvingas fly. En annan typisk karaktär är den äldre, vise mannen som brukar agera som hjältens lärare och ledsagare. Det är dock viktigt att notera att långt ifrån alla fantasyromaner följer dessa schabloner. Exempel på författare som skriver mer okonventionell fantasy är Neil Gaiman, vars fantasyromaner utspelar sig i modern tid.

Ett problem som fantasygenren står inför idag är att många fortfarande anser att denna typ av böcker endast är för barn. Medan fantasygenren inte är för alla (precis som alla skönlitterära genrer) är det utan tvekan en genre för vuxna, med ofta mycket komplexa intriger och djupa teman. De som väntar kommer dock sannolikt att få vänta länge innan en fantasyförfattare vinner Nobelpriset.

Författaren bakom den välkända pseudonymen George Orwell var Eric Arthur Blair. Han är kanske mest känd för sina verk Djurfarmen och 1984, två romaner som båda tydligt visar Orwells politiska åsikter. Han var emot alla former av totalitarism, och var medveten om de sociala orättvisor som fanns i samhället.

Orwell föddes 1903 Brittiska Indien. Han var son till en brittisk kolonialtjänsteman, men skulle inte stanna länge i Indien, då hans mor tog med honom tillbaka till Storbritannien när han bara var ett år gammal. Han skulle dock senare återvända till en annan brittisk koloni, Burma, där han tog tjänst som kolonialpolis. Han skulle skildra några av sina upplevelser där i skönlitterär form i romanen Dagar i Burma, och även i några noveller. Hans tid i Burma, 1922-1927, resulterade i ett hat mot imperialismen från Orwells sida.

Orwell levde på många sätt ett händelserikt liv. Efter Burma flyttade han till Paris. Hans tanke var att han skulle försörja sig som skribent, men han var istället tvungen att ta en mängd ströjobb för att klara sig. Även dessa upplevelser skulle skildras i bokform, Nere för räkning i Paris och London. Något senare, efter en karriär som lärare, begav sig Orwell till Spanien och Barcelona för att slåss i det spanska inbördeskriget. Som han själv uttryckte det hade han kommit dit ”för att kämpa mot fascismen”. Han skulle delta i striderna fram till juli 1937, då han flydde ur landet. Ett torg i Barcelona har döpts efter Orwell för att hedra hans insats. Även dessa upplevelser har Orwell skrivit om i boken Hyllning till Katalonien.

Kanske framstår hans liv som desto mer händelserikt just för att det var så kort. Orwell dog 1950, bara 46 år gammal, efter att han varit sjuk sedan 1945 i tuberkulos, en sjukdom som han antagligen dragits med sedan hans tid i Paris. Det var dock under sitt sista årtionde i livet som han skrev sin kanske mest inflytelserika bok, 1984. Många av de ord och koncept som Orwell presenterar i denna framtidsdystopi har blivit vedertagna i både det engelska och svenska språket, till exempel ”Big Brother”, ”thought police”, ”doublethink” och ”thoughtcrime”. Hans tankar och åsikter kommer på detta sätt att föras vidare i generationer.